Dubbfritt löser inte luftproblemen i stan

070528 - Tema partiklar:

Landstingets senaste rapport om att mer än var tredje stockholmare bor i en hemmiljö där luften är dålig har fått stadens politiker att vakna till liv på allvar. Tyvärr är åtgärdsförslagen, som huvudsakligen fokuserar på utomhusluften och på att minska användningen av dubbdäck, en otillräcklig och ineffektiv väg för att förbättra människors hälsa.

Vägslitaget från dubbade vinterdäck orsakar 80 procent av utsläppen av de grövre partiklarna som förekommer i stadsluften. Men de riktigt farliga, så kallade ultrafina partiklarna, kommer istället från bilarnas avgaser och från industriutsläpp och här får ett dubbdäcksförbud ingen - eller åtminstone mycket begränsad - betydelse. De här partiklarna förekommer även inomhus i mycket stor utsträckning i våra daghem, skolor, bostäder och kontorslokaler. Ändå saknas idag fortfarande gränsvärden för ultrafina partiklar i inomhusluften i Sverige.

Under senare år har rapport efter rapport om partiklars negativa inverkan på vår hälsa duggat tätt och ingen kan idag längre hävda att kunskaper saknas. Sambandet mellan luftvägsproblem och hjärt- och kärlsjukdomar har studerats noga, med skrämmande resultat som följd. Minst 350 personer beräknas dö varje år av hjärt- och kärlsjukdomar som orsakas av ultrafina partiklarna, samtidigt som risken för att drabbas för astma och allergier ökar markant.

Om inget görs åt problemet redan nu kommer utvecklingen att gå mot allt fler sjukdomar och dödsfall som direkt beror på luftproblemen i innerstaden.

Att politikerna i Stockholm nu föreslår en rad olika åtgärder för att komma tillrätta med situationen är bra, synd bara att åtgärderna inte kommer att leda till några egentliga större förbättringar. De politiker som verkligen vill ta sitt ansvar måste istället fokusera på vettiga åtgärder som även minskar andelen av de farligaste, ultrafina partiklarna. Här krävs en helhetssyn som omfattar såväl utomhusluften som inomhusluften. Istället för att ensidigt stirra på vägbanorna, behöver hastigheter, avgasutsläpp och industriutsläpp generellt ses över och begränsas.

När det gäller inomhusluften så är den relativt enkel att åtgärda genom bättre filtrering, städning och ventilation. Tekniken för att uppnå en närapå hundraprocentigt partikelfri inomhusmiljö finns redan idag, men eftersom gränsvärden ännu saknas görs heller ingenting för att på bred front förbättra inomhusluften i utsatta områden.

Eftersom vi vistas 90 procent av tiden inomhus kan ett gränsvärde för inomhusluften, som i sin tur ställer krav på bättre ventilation och filtrering, få mycket stor betydelse för folkhälsan.

Att i avvaktan på fjärran teknikutveckling och fler nedslående hälsorapporter, ta till åtgärder som inte leder till några större konkreta förbättringar, vittnar om kortsynthet och politisk okunskap. Satsa istället hellre på att skydda utsatta människor genom att minska utsläppen av ultrafina partiklar på kort och på lång sikt och gör tills dess våra daghem, skolor, kontor och bostäder säkra att vistas i genom tydliga gränsvärden och incitament för att dessa efterlevs.   

Lennart Karlsson, Forsknings- och utvecklingschef vid Camfil AB.