Museer

Olämpliga omgivningsförhållanden kan orsaka obotliga skador på ömtåliga museiföremål. Bland de kritiska parametrarna kan nämnas temperatur, relativ luftfuktighet, belysning, partikelföroreningar (damm), molekylära föroreningar (gaser) och ohyra

Molekylära föroreningar

Även om det finns naturliga källor för luftburna föroreningar, t.ex. hetvattenkällor och vulkaner, kan de flesta molekylära föroreningar hänföras till mänsklig verksamhet som kraftgenerering och transporter. Normalt sammanhänger de med hög befolkningstäthet, t.ex. i städer.

Beträffande skador på museiföremål kan man dela in molekylära föroreningar i två huvudkategorier:

1. föroreningar med sura kemiska egenskaper
2. föroreningar med oxiderande kemiska egenskaper

Syror orsakar skador genom korrosion på material som metaller och marmor. andra skadekänsliga material är läder, ylle, siden, papper och fotomaterial.

De viktigaste oxiderande gaserna är ozon, salpetersyra och andra syre-kväveföreningar. Sådana gaser orsakar skador på framför allt organiska material. Effekterna kan liknas vid ett för tidigt åldrande. Bland utseendeförändringar som är typiska för oxidering kan nämnas gulnande, försprödning, blekning och fläckar på metaller.

Molekylära föroreningar betecknas genom deras halter av enskilda kemiska ämnen eller ämnesgrupper.

Lösningen för molekylära föroreningar

Molekylär filtrering är en kostnadseffektiv metod för att kontrollera skadliga föroreningar och skapa säkra förvarings- och visningsförhållanden. Det finns olika lösningsmodeller allt efter typ och halt av gasformiga föroreningar, typ av föremål som ska skyddas och ventilationssystemets utformning.

Molekylär filtrering kan användas i antingen friskluft- eller recirkulationsluftaggregaten. Vid lösningar för friskluft måste man ta hänsyn till de höga externa halterna och att filtreringen måste ske i ett steg. Vid lösningar för recirkulationsluft gäller lägre halter i omgivningsluften och flera steg vid filtreringen.

Partikelföroreningar

Partikelföroreningar uppkommer från många källor, t.ex. förbränningsprocesser (industri, kraftgenerering, fordonsavgaser, cigarrettrök), bildäck som rullar på vägar, byggnadsverksamhet och människor. Tunga metallhaltiga partiklar är nötande och kan avsätta sig på olika ytor och repa dessa. Mindre partiklar kan hålla sig svävande och transporteras med luftens rörelser till alla hörn i rum och montrar. När de avsätter sig på ytorna uppstår nedsmutsning och missfärgning.

Många partiklar, i synnerhet de som härrör från förbränning, är av naturen oljiga eller sotiga och har hög surhetsgrad. Sådana partiklar är särskilt skadliga eftersom de klibbar fast och kan orsaka korrosion av många material.

Partiklar från byggnadsarbete (betong) har både alkaliska och nötande egenskaper och är skadliga för föremål som tavlor och textilfibrer.

Lösningen på partikelföroreningar

För att konstföremålen ska kunna bevaras effektivt måste de skyddas mot små aggressiva partiklar. Sådana partiklar, som dessutom ofta har hög surhetsgrad, härrör från förbränningsprocesser och har storlekar som är mindre än 1 µm. Därför måste molekylärfilter användas tillsammans med partikelfilter med hög avskiljningsgrad. Enligt Europanormen EN 779:2002 måste man använda filterslutsteg i klass F9. Det krävs också att filtret har en hög ursprunglig avskiljningsgrad och att den bibehåller sin avskiljningsgrad under hela livslängden. Se "utloppsavskiljningsgrad" i protokollen till EN 779:2002. Observera att penetrationen av fina partiklar genom ett filter i klass F9 är mindre än hälften av penetrationen genom ett filter i klass F7.

Ladda ner broschyr här (pdf, eng).