I filter där filtermedier med stora diametrar används ökar man avskiljningsgraden för fina partiklar med hjälp av elektrostatiska laddningar. Fibermedier med stora diametrar väljs vanligen på grund av den låga kostnaden och det låga luftmotståndet. Men filtrens elektrostatiska laddning minskar ofta med tiden eftersom de partiklar som fångas in på ytan fastnar på laddade punkter så att den elektrostatiska laddningen neutraliseras.

"Vissa luftfilter med fibermedier har elektrostatiska laddningar som antingen kan vara naturliga eller läggas på mediet vid tillverkningen. Sådana filter kan uppvisa en hög avskiljningsgrad när de är rena och en sjunkande avskiljningsgrad under sin livslängd. Det inledande behandlingssteg i dammbelastningsproceduren som beskrivs i normen kan påverka filtrets avskiljningsgrad, men inte med så mycket som vad man kan iaktta under verklig användning. Därför kan den lägsta avskiljningsgraden under provningen vara högre än vad som kan uppnås under verklig användning."
I det här stycket framhålls klart att luftfilterexperterna är ense om den inverkan som tiden har på avskiljningsgraden hos filter som utnyttjar passiva elektrostatiska laddningar. Dessutom uttalar man bekymmer för de potentiellt felaktiga provningsresultat som man kan få när man tillämpar normen på grovfibriga filter som bygger på elektrostatisk uppladdning.


